Hulebäcks historia

En byggnad har i regel en historia fylld av händelser och minnen, och den kan ha betytt mycket för en familj, för en släkt, ja kanske för en hel bygd. Hulebäcksgymnasiet, som till större delen är nybyggt, kommer i sinom tid att ha förmedlat kunskap till skaror av ungdomar, som kommer att förknippa byggnaderna med minnen från skoltiden.

Mölnlycke blir industriort

En del av skolbyggnaden har redan nu en egen historia. Den centrala byggnadskroppen uppfördes nämligen redan 1876 som textilfabrik och har även varit möbelfabrik och mekanisk verkstad. Men låt oss börja från början... Råda, som nu är en del av Härryda kommun, var på 1840-talet en liten socken med 450 invånare, som alla levde av jordbruk med binäringar. Vid Gröens utlopp i Mölnlycke tjärn, fanns ett vattenfall, som drev en såg och en kvarn. Marken och vattenfallet tillhörde hemmanet (gården) Mölnlycke. Mölna betyder kvarn och lycka betyder inhägnat område, alltså kvarnlyckan. Fabrikör G F Henning i Göteborg, som tidigare haft textilfabriker i Mölndal, köpte 1849 bland annat Mölnlycke hemman och anlade där den textilfabrik som idag är Mölnlycke AB. Efter ett par år övertog svärsonen Bruno Wendel ledningen av fabriken.

Fabriken växer

Wendel var en kreativ företagsledare och bolagets tillverkning stod på toppen av vad den tiden hade att erbjuda. Fabriken, som innehöll väveri, blekeri, färgeri och handtryck, växte snabbt. Redan 1853 hade fabriken 180 anställda och efter ytterligare ett par årtionden närmare 700. Produkterna stannade inte enbart inom landet utan en stor del gick på export till Norge och Danmark men också till England, Amerika, Australien och Nya Zeeland. För att tillfredsställa den ökade efterfrågan, utökades anläggningen år 1876 med ytterligare ett väveri, väster om Mölnlycke tjärn - Hulebäcksfabriken. I denna nya fabrik installerades 300 domestikvävstolar. Bomullsväven transporterades sedan till den större fabriken för vidare förädling. De få invånarna i bygden räckte inte till att försörja fabriken med arbetskraft, utan det behövdes arbetare från andra orter. I Borås och områdena i Viskans dalgång hade det sedan länge funnits textilindustri och dit skickade Bruno Wendel sina värvare för att få yrkeskunnig arbetskraft. Värvningen gav resultat! Hela familjer kom vandrande från Sjuhäradsbygden till Mölnlycke och fick arbete. De bar sina tillhörigheter i ett knyte på ryggen. Hur skulle de förresten annars ha färdats? Järnvägen byggdes först 1894 och det fanns varken bil eller cykel och hästskjuts var alltför dyrt. Till Mölnlycke inflyttade åren 1861 - 1880 drygt 1200 personer och 86 procent av dem kom från Sjuhäradsbygden. Många av dem återsåg aldrig hembygden - avståndet var för stort.

Hulebäck, möbelfabrik

Mölnlycke AB var ett renodlat textilföretag fram till slutet av 1800-talet och tidens svängningar i konjunkturerna slog hårt mot ett sådant företag. Efter Bruno Wendels död 1893 leddes fabriken av hans son Artur Wendel. För att mildra effekterna av konjunktursvängningarna ville han differentiera verksamheten och byggde om Hulebäcksfabriken till möbelfabrik. Det blev en stor anläggning med närmare 100 anställda och satsningen gällde kvalitetsmöbler. Yrkeskunniga möbelsnickare fanns inte i Mölnlycke, utan hämtades bl a från Östergötland, som då hade flera välkända möbelindustrier. Till Hulebäcksfabriken knöts också specialister som svarvare, träsnidare och bildhuggare. Möbelfabriken marknadsfördes skickligt och man etablerade utställningar och försäljningskontor i Stockholm, Göteborg och Malmö och tog hem beställningar från bl a flera stora hotell. Den mest kända beställningen är dock bänkarna och möbleringen i vissa utskottsrum i det nya riksdagshuset i Stockholm, som byggdes 1905. Möbeltillverkningen gick dock med förlust och lades ner 1906. Hulebäcksfabriken blev åter textilfabrik, nu med moderna, automatiska vävstolar. Fabriken blev en viktig del av tidens textilproduktionen. I slutet av 1920-talet hade Hulebäcksfabriken 250 vävstolar, som gick i tvåskift och där fanns Mölnlycke AB:s hela väveri.

Mekanisk verkstad

I slutet av 1940-talet började kommunen bygga egna hyresbostäder och Mölnlycke AB rev så småningom merparten av sina äldre arbetarbostäder som funnits sedan Bruno Wendels dagar. 1967 genomförde företaget en större rationalisering och specialisering och sålde då Hulebäcksfabriken samt marken runt Mölnlycke tjärn och de återstående bostadshusen "Paris" och "Näset" till kommunen. Husen revs och Hulebäcksfabriken hyrdes ut till ingenjör Ingvar Nilsson i Pixbo, som startade en mekanisk industri, INM-produkt AB. Denna verksamhet var kvar tills om- och tillbyggnaden för att gymnasieskolan skulle se dagens ljus inleddes på 1990-talet.

Gymnasieskola i Härryda kommun

Diskussionerna om ett eget gymnasium i Härryda kommun startade med en motion i kommunalfullmäktige 1987 av Sylve Holmberg och Jan Gustavsson. Man tänkte sig en första etapp med en eller ett par linjer (program). Länsskolnämnden menade dock, att Göteborgs gymnasieorganisation även i fortsättningen mycket väl kunde ta hand om eleverna från Härryda kommun. När storkommunen Härryda bildades 1971 var folkmängden c:a 15000. Förändringarna inom utbildningssektorn och den snabba folkökningen, där folkmängden närmade sig 30 000 gav ändrade förutsättningar. I september 1989 begärde skolstyrelsen hos fullmäktige, att få anordna en egen gymnasieskola. Länsskolnämnden var nu positiv och i november beslöt fullmäktige att söka tillstånd och i september 1990 kom ett positivt besked. I juni 1992 beslutar fullmäktige att en gymnasieskola etableras i Härryda kommun, samt att gymnasieskolan placeras centralt i Mölnlycke för att dra maximal nytta av möjligheter till samordning med redan utbyggda funktioner såsom kulturhus, idrottshall m m, samt nära tillgång till befintliga kommunikationer. Så hade Härryda tagit ett historiskt beslut. Våra ungdomar behövde inte åka till andra kommuner för att få gymnasieutbildning.

I måldokumentet antecknas en vision om hur ett utbildningens hus skall förverkligas. Det skulle vara en öppen skola som kunde samla alla former av utbildning. Gymnasiet ska vara en resurs för alla invånare och spela en central roll i samhället. Komvux, studieförbund, högskola, föreningar och företag skall finna en samlingsplats i gymnasiet. Samarbete med musikskola och bibliotek är självklarheter. Så gällde det att föreslå var själva byggnaden skulle ligga. Sedan flera alternativ förkastats, beslutades att det skulle bli om- och tillbyggnad av Hulebäcksfabriken. Beslut om lokalisering fattades i mars 1993 med planerad start höstterminen 1995.

Gymnasiet invigdes 1995

Projektering, byggverksamhet och de omfattande kringarbetena gick programenligt och tidtabellen hölls. Elever och lärare fanns på plats i augusti 1995 i Härrydas egen gymnasieskola. En investering som inte bara givit bra utbildning på hemmaplan, utan även skänkt kommunens invånare status utsocknes.

Senast ändrad

2019-09-26